Många tänker nog på en anordning som visar tiden, när man pratar om klockor. I själva verket betecknar ordet klocka en form, tänk er ett upp-och-nedvänt glas. Personligen brukar vi säga att klockor är något som man bankar på så att de ska låta. Saker som är avsedda att visa aktuell tid, kallar vi för ur. Ibland är ur kopplade till en klocka så att klockan slår vid hel- och halvtimme, ibland även vid kvartar. Klockan slår alltså tiden. Förmodligen är det detta slående som gjort att betydelsen av ordet klocka flutit mot att vara något som även visar tiden. Aska Klockservice AB logga är på sätt och vis en lek med klock-begreppet då det i loggan finns ett ur, och namnet säger att vi håller på med klockor. Och, ja. Vi håller på med både ur och klockor.
Klockor kan fås att låta på egentligen två huvudsakliga sätt. Om klockan hänger stilla och man slår på klockan med något, så kallar man det att man klämtar i klockan. Om klockan svänger fram och åter, samtidigt som en löst hängande kläpp inuti klockan av egensvängning slår på klockans insidor, kallar man det för att ringa i klockan.
Klockans viktigare beståndsdelar, kläppen döljs dock på fotot effektivt av klockan själv.
Klockan är infäst med sin krona i en klockstock, som kan vara rak eller U-formad. Klockstocken på bilden är rak. Klockstocken är lagrat upphängd på klockstolen, som är den del som förbinder byggnaden med klockstocken (eller klockstockarna om det finns fler än en klocka på samma ställe). En klockstapel är i praktiken en klockstol som når ned till marken.
På linhjulet löper vajrarna som förbinder klockan med den elektriska ringmaskinen. Om klockan rings enbart för hand med rep eller med trampor, finns normalt inget linhjul.
Slagringen kallas den del av klockan som kläppen slår på från insidan. Denna del av klockan har vanligen en mycket större godstjocklek. Om klockan är utrustad med klämthammare, så slår denna oftast på slagringen utifrån.
Klockor har några huvudsakliga egenskaper som bestämmer hur de låter. Dels självklart klockans storlek och exakta utforming, vilket bestämmer hur klockan ska klinga med alla de toner som klockans fysiska egenskaper bestämmer. Förr blev det normalt den klang som klockan fick när den var gjuten, medan man idag kan finstämma klockorna på olika sätt i samband med tillverkningen.
När väl klockan är gjuten och eventuellt stämd, så har den ungefär denna klang under hela sin livslängd med väldigt liten variation. Det är alltså inget som man justerar när man väl har hängt klockan på plats. Således har de klockor som vi hör idag, samma klang som när de gjöts för ofta mer än 200 år sedan, ibland för mer än 500 år sedan! Men bara för att de klingar likadant, så innebär inte det att de låter likadant. Det finns nämligen flera saker man kan göra för att påverka ljudet.
Det är först en stor skillnad på om klockan ringer, eller om man klämtar i den. Klockor sprider ljudet olika i olika riktningar sett utifrån mittaxelns riktning. Om man klämtar i klockan blir ljudet ganska platt, det enda som skiljer på ljudet från dess man slagit på den till dess att ljudet klingat ut är ljudvolymen. Om man däremot ringer i klockan blir ljudet mer dynamiskt, och ljudet svänger harmoniskt i takt med slagen. Därför är det helt förfelat att ersätta en klockringning med någon form av klämtanordning, det låter helt enkelt mycket sämre än när man ringer i klockan.
Vidare kan man på olika sätt få klockan att slå olika snabbt när den väl ringer, och ljudet skiljer sig även beroende på om kläppen slår på klockans underkant då klockan svänger (fallande kläpp), eller på dess överkant (flygande kläpp).
Slaghastigheten påverkas i första hand på om klockan är hängd i en rak klockstock, så att kronan är i linje med vridcentrum, eller om den är upphängd i en klockstock formad som ett upp och nedvänt U, så att kronan befinner sig ovanför vridcentrum.
En klocka upphängd i en u-formad klockstock av stål. Observera att kronan här är belägen en bit ovanför klockstockens infästningar.
Klockan på bilden var ursprungligen upphängd i en rak klockstock, men ändrades senare förmodligen för att minska påfrestningarna på klocktornet. Intressant är att kläppen verkar inte ha bytts ut vid ändringen, utan i och med detta blev den av fallande typ, efter att tidigare ha varit flygande.
Är klockan upphängd på en u-formad klockstock, så slår den saktare och belastar inte kontruktionen den är upphängd i lika mycket då den svänger. En annan fördel är även att klockan kräver mindre plats i tornet för att kunna svänga. Följden med att hänga en klocka på en u-formad klockstock blir dock att kläppen blir fallande, alltid slår i klockans underkant, om man inte monterar en med motvikt balanserad kläpp. Nackdelen med fallande kläpp kan bli att klockans klang blir mindre livlig än med en flygande kläpp. Och nackdelen med att ha en motviktsbalanserad kläpp för att få en flygande kläpp även på en klocka upphängd på en u-formad klockstock är att kläppen blir mer komplicerad och underhållskrävande. Ibland har man dock verkligen velat att klockan ska slå saktare, och då är det den u-formade klockstocken som är lösningen.
I Sverige är det dock vanligaste att klockorna är upphängda på en rak axel varvid man vinner att klockan ringer snabbare, och att kläppen nästan alltid blir flygande vilket ger ett mer livligt ljud. Det förekommer dock att kläppen blir fallande även på klockor upphängda i rak axel, men det beror vanligen på att kläppen är felbalanserad, något den kan ha varit sedan klockan hängdes upp från början.
Slutligen spelar det stor roll hur den elektriska ringningen är justerad. Det är mycket vanligt att man i äldre installationer justerat anläggningen så att klockorna svänger för högt. Följderna av detta är flera, och ingen av dem är särskilt bra. Dels börjar klockorna att slå dubbelslag vilket är till stor nackdel för ljudet. Dels belastar det hela konstruktionen mycket mer än vad som behövs. Dels börjar kläppen ofta att "vispa omkring" inuti klockan vilket får till följd att slitaget inuti klockan att kraftigt ökas. I värsta fall faller kläppen in i klockan i dess övre vändläge, vilket inte bara orsakar stort slitage, utan även gör att klockan mer låter "Klonk" än "Kling". Slutligen gör en för högt justerad klocka att det ofta tar onödigt lång tid innan klockan alls börjar ringa.
Om klockan däremot svänger för lågt, blir vanligen följden att klockan får svårt att ringa jämnt. Det finns dock andra saker som kan orsaka att klockor slår ojämnt än bara svänghöjden.
När en klocka är justerad så att kläppen slår jämnt och harmoniskt då klockan svänger fram och åter, kallar vi det för att klockan är intonerad. Detta går oftast att göra ganska enkelt genom justeringar på ringmaskinerna oavsett ålder på ringmaskinen, men kräver ibland andra åtgärder som definitivt inte går att lösa bara genom byte av ringmaskin till en modernare modell.
Aska Klockservice AB har den kunskap som krävs för att intonera kyrkklockor så att de ringer på bästa möjliga sätt, utan onödigt slitage och framför allt utan att man regelmässigt måste byta ut de gamla ringmaskinerna
Ringmaskinen är den elektriska motor som får en klocka att svänga fram och åter då den ska ringa.
I princip är det bara en helt vanlig elektrisk motor, som försetts med någon slags utrustning för att få motorn att ändra rotationsriktning i takt med klockans egensvängning. På gamla ringmaskiner sker detta elektromekaniskt, medan moderna ringmaskiner gör detta med hjälp av elektronik.
I Sverige har det inte förekommit så värst många olika fabrikat och varianter av ringmaskiner, nedan räknas några av dem upp.
Aska Klockservice AB kan erbjuda service och reparation med funktionsgaranti av samtliga dessa maskiner, om inget annat anges.
HEW modell U. Kontaktanordning till vänster (eller ovan om ni läser detta på mobilen), motor till höger (nedan).
Maskinerna på fotona är idag inte i drift.
Friedrich Bokelman lär ha uppfunnit den första elektriska ringmaskinen år 1902, vilken tillverkades och såldes av hans eget företag, Herforder Elektrizitätswerke. På fotot syns en HEW modell U från 1933, men vi har sett maskiner så gamla som installerade 1918 (dessvärre ganska nyligen tagna ur drift). Såvitt vi vet finns denna typ av maskiner i drift på endast ett ställe idag. Det står dock kvar några maskiner tagna ur drift här och var.
Maskinerna verkar ha installerats i Sverige från första världskrigets slut fram till mitten av 1930-talet.
HEW modell OM.
Maskinerna på bilden är installerade 1937, och de äldsta maskiner av denna typ vi har stött på. De är idag i utmärkt skick efter service utförd av Aska Klockservice AB. På grund av att klockorna efter ett samtidigt utfört lagerbyte tog lång tid på sig att stanna, eftermonterade vi broms på en av maskinerna.
Herforder Elektricitäts-Werke fortsatte att leverera ringmaskiner till Sverige till och med okänd tidpunkt under 1960- eller 1970-talet, som det verkar. De maskiner som då tillverkades såg snarlika ut från utsidan, men skilde sig åt en del inuti under åren. Vi har stött på maskiner installerade från 1937 fram till 1960-talet. Svenska AEG var återförsäljare för VOCO-ringmaskiner.
"Was die Robustheit angeht, sind diese Steuerungen eigentlich nicht kaputtbar" (vad gäller robusthet, är dessa maskiner i praktiken outslitliga) sade någon för en tid sedan om dessa maskiner, och det verkar stämma ganska bra. Det enda som egentligen kan döda dessa maskiner verkar vara jordfel i lindningarna (vilket i och för sig är möjligt att åtgärda, men kostsamt), eller att man byter ut dem bara därför att någon annan än Aska Klockservice AB har dömt ut maskinerna bara på grund av något enkelt åtgärdat struntfel. Kontakta alltid oss om denna typ av ringmaskiner har stannat!
Dessa maskiner är mycket väl värda att fortsätta göra tjänst mycket länge till.
Aska Klockservice AB har flera av de viktigaste reservdelarna till dessa maskiner hemma på lager, exempelvis kontaktkol, störskyddskondensatorer mm av egen tillverkning. Allt eftersom behovet dyker upp tar vi fram de artiklar som behövs.
Bland de slitdelar vi själva tillverkar för HEW VOCO modell D, OM och KM finns bland annat kontaktkol .
Två ringmaskiner av modell Concordia, tillverkade av Bergholtz Klockgjuteri AB 1947.
Maskinerna på fotot totalrenoverades av Aska Klockservice AB från att ha varit i skrotskick till utmärkt skick idag.
I slutet av 1930-talet började Bergholtz Klockgjuteri sälja ringmaskinen Concordia, som var en maskin tillverkad av firman Philipp Hörz i Tyskland. I slutet av andra världskriget upphörde leveranserna av dessa och Bergholtz nödgades då under perioden 1944-1951 tillverka en kopia av den tyska maskinen, dock med en elmotor av fabrikat Moréns i Partille. Maskinen som Bergholtz tillverkade är, förutom elmotorn, annars identisk med Philipp Hörz ringmaskiner Concordia typ 30 som tillverkades mellan åren 1929-1959.
Dessa ringmaskiner har kontakter som SKA arbeta i oljebad. Det är mycket vanligt att någon tagit bort oljebehållaren eller tömt den, varvid kontakterna börjat arbeta i fria luften. Förutom att kontakterna slits mycket hårt om de arbetar utan att vara i oljebad, så ökar brandrisken om oljebadet är borttaget då kraftig gnistbildning uppstår om kontakterna jobbar utan olja. Kontakta Aska Klockservice AB om oljebaden på era maskiner inte sitter på plats! Vi byter slitna kontakter mot nya av egen tillverkning, rengör hela kontaktsatsen och oljebehållaren och fyller slutligen på med strömbrytarolja av rätt typ. Naturligtvis tar vi hand om den gamla PCB-haltiga oljan och använd tvättvätska på ett miljöriktigt sätt efteråt.
Inte heller dessa maskiner verkar vara möjliga att ta död på, så länge inte de råkar ut för jordfel eller återigen om någon annan än Aska klockservice AB dömer ut dem som oreparerbara utan att vi kontaktas innan ett vanligtvis helt onödigt utbyte genomförs.
Vi nytillverkar bland annat kontaktsatser för Concordia, och har således inga problem med att hålla dessa gamla maskiner i drift för lång tid framöver. På lager finns även fjädrar, bromsbackar, bromsmagneter och annat som man tänkas behöva.
Concordia Super såg lite olika ut under åren, men är i praktiken likadana inuti men med annorlunda utseende på utsidan. På fotot visas den sista modellen av dessa maskiner som tillverkades, ZS 13.
Från år 1958 började Philipp Hörz tillverka en ringmaskin man kallade "Super Concordia". Det fanns tre olika utseendemässiga utföranden, men annars var maskinerna snarlika varandra.
ZS 4 hade en aluminiumkåpa och tillverkades mellan år 1958 och 1962.
ZS 9, ZS 10 och ZS 11 hade en oval plåtkåpa och tillverkades mellan år 1961 och 1974.
ZS 12, ZS 13 och ZS 14 hade en helt rund kåpa runt kontaktanordningen och elmotorn sittande utanför denna. De tillverkades mellan år 1973 och 1987.
För att underhålla dessa maskiner går det än idag att köpa delar från tillverkaren. Naturligtvis har Aska Klockservice AB ett lager med de delar som oftast behövs hemma.
Dessa maskiner verkar ha lika hög kvalitet som de flesta andra äldre maskiner har, och det vanligaste felet på dessa verkar vara brist på korrekt utförd service.
Philipp Hörz Super Concordia modell ZS 10.
Förutom de ringmaskiner som redovisas ovan finns det några få andra fabrikat, och naturligtvis modernare maskiner i drift i svenska kyrktorn. Vi kan göra normalt underhåll av alla dessa maskiner, och för vissa av dem har vi även kunskap och möjlighet att göra både justeringar och reparationer, medan vi av olika skäl inte kan göra detta på andra typer.
Oavsett vilket har vi på lager drivkedjor, kedjedrev och egentillverkade vajrar för utbyte vid behov.
Våra vajrar tål rycket! Tillsammans med materialval, tillverkningsmetoder och att vi vanligtvis monterar vajrarna med slitskydd i linhjulet där de bryter av in mot spännskruven, så går de helt enkelt inte sönder!
Ofta marknadsförs utbyte av gamla ringmaskiner till nya med argument som att moderna maskiner styr kraften som överförs till klockorna på ett mycket bättre sätt än med gamla maskiner. Sanningen är att detta endast delvis stämmer.
En modern elektroniskt varvtalsstyrd ringmaskin kan förvisso exakt styra ut det vridmoment som överförs till klockan i varje millisekund av ringningsförloppet, men detta är lite som att gå över ån efter vatten. En lågvarvig trefasig asynkronmotor utan någon annan styrning än till och från gör nästan samma arbete helt utan behov av elektronik tack vare att motorns vridmoment är starkt beroende av motorns varvtal. Motorn är helt av sig själv svag vid lågt varvtal, för att vara starkast precis innan motorn når upp till varvtalet som motorn är märkt med. Därför faller dessa marknadsföringsargument lite platt om man bara har kännedom om hur en helt vanlig enkel elmotor fungerar.
En bra beskrivning av asynkronmotorer med en momentkurva finns på bl a wikipedias sida om asynkronmotorer,
